aamma

jag vet inte vad jag ska ta mig till, vill bara dödödö.mittlivärvärldelöst. varför gav inte gud livet till någon som ville ha det?För jag skulle mer än gärna vara utan det. snälla jag orkar inte mer, allt blir bara värre o värre, jag vill inte ha mer skit just nu, jag pallar det inte! seriöst.. det är inte bara jag som är falsk har jag märkt.Men jag ska inte skriva mer depp in lägg nu. fast än det skulle kunna bli 1000 till.jagtrorverkligenintejagharmåttsåhärdåligtihelamittlive,kanskeövereagerarlitemenjagorkarintemer.denhärsktentarlivetavmig. jag måste skriva av mig så ni får stå ut. jag vill bara starta om som jag sa tidigare, 2 veckor skulle räcka. fast hels 14 år. jag vill gråta, ligga i mammas famn, höra hennes varma röst säga att allt kommer att bli bra gumman, det kommer att ordna sig. men tyvärr går inte det, jag kan bara drömma vidare. allt är mitt fel, och det vet jag. jag har sårat honom, och mig själv. jag är säkert en av 1000, för dom är jag säkert ingenting. men jag tar åt mig av sånna här saker, riktigt mycket. jag kan inte bara glömma det som vissa andra kan. tillexempel så var jag tillsammans med en kille för 1-2 år sen, honom har jag inte kommit över riktigt än. men sen när jag var tillsammans men Jacob blev allt bra, det var nog den bästa tiden i mitt liv, jag har nog aldrig mått så bra förut. då hade jag också lina matilda emmy julia och my dom har jag fortfarande i och för sig, men det var inte långt efter jag fick tillbaka dom i mitt liv som Jacob kom in i bilden. Dom finns där i alla lägen, jag vet det. det är alltid sköt att ha någon där, men i bland blir allt ändå bara fel, även fast man har världens bästa vänner. men när jag hade Jacob, allt var perfekt. jag kunde inte må bättre än vad jag gjorde då, han var det ända för mig. men sen hände det där som jag bara vill glömma, att det ska försvinna ur mitt minne. det som jag inte kommer att ta upp här. men jag tänker på det. minnst en gång om dagen, i bland får jag bara lust att gråta för att jag saknar honom så mycket.