jag älskar dig.
Jag kan börja med att skriva att allt inte alls är mitt fel?
Det är lika mycket ditt, inte bara mitt? fattar faktiskt inte hur du tänkte där?
det var du som överreagerade, inte jag. det var du som vart lack för en sak som vi skulle kunnat skämta bort för några veckor sen, inte jag. det är du som har förändrats, inte jag. eller jo det har ja, men det är på grund av dig. och det som hänt. jag vill att allt ska vara som förut, då vi skattade åt det minsta lilla, jag har aldrig haft en sån bra vän som du. du lös upp min dag, det var du som gjorde så jag orkade upp på morgonen, för jag visste att du väntade på mig. jag visste att jag skulle få le, skratta & bara ha det bäst med dig. den bästa vän man skulle kunnat önska sig. du fattar inte hur mycket jag saknar det, jag saknar dig, jag saknar oss. jag säger inte att det är ditt fel. det är lika mycket mitt, om inte mer. jag har förändrats, som in i helvete. jag vill inte ha det så här, jag vill ha det som det var då, då det var bäst. fan, nu inser jag hur jävla mycket du betydde för mig. jag kommer i håg att jag frågade dig om du hade en bästa vän, svaret jag fick tillbaka var att du inte visste. självklart frågade du det samma, det jag ville säga var att det var du, att du var den bästa som fanns, det bästa vännen man kunde önska sig. men jag vågade inte. jag var feg. och det ångrar jag nu. att jag måste skriva det här, att jag aldrig har visat att jag alltid finns här och ställer upp för dig, dag som natt. dag som natt är något man bara säger för att det ska låta bra, men jag menar det. men aldrig visat det, jag är inte värd dig, jag har svikit dig, jag är en falsk jävla idiot. nu när jag tänker efter kanske det var mitt fel att det blev så här, men jag fattade inte om du menade det du sa eller inte, men tydligen så menade du det. ja är så sjukt besviken på mig själv. jag skulle kunna gråta floder nu, skulle kunna dränka mig själv i dom för att jag saknar det så mycket. tiderna med dig var dom bästa i mitt liv, men alla har sina dåliga sidor. och jag tålde inte dina. det var ett misstag att gå bakom din rygg, jag skulle varit glad för din skulle. jag skulle stöttat dig, för du är bäst du är verkligen det. problemet är bara att jag är så sjukt jävla avundsjuk. jag vill vara som dig, du är min förebild. jag vill kunna vara mig själv och stå för vem jag är. jag fattar inte varför jag skriver ut det här på bloggen? helt fuckat egentligen, men jag är för feg för att säga det här til dig face to face. så jag är tvungen. det kommer säkert ta ett tag innan du ser det här, men när du gör det ska du veta att jag ångrar alla gånger jag har svikit eller sårat dig. jag vet att det aldrig kommer bli som förut men det är min högsta önskan just nu, att det kommer bli du och jag i gen. för jag älskar dig Emmy Schylander, mer än ord kan beskriva.
Kommentarer
Trackback
